Monthly Archives: augusti 2008

Nya datorn

Jag har hämtat rätt BIOS version och ska installera den härnäst. Mer om detta nästa gång!

Annonser

Jag har byggt klart nya datorn!

Det har tagit mig lite längre tid än jag trodde det skulle ta, men nu är datorn färdig. Eller, kanske inte helt och hållet…

När jag hade kollat att alla anslutningar dragits till rätt ställe så kollade jag allt återigen, bara för att vara säker på att inte behöva öppna datorn och behöva kontrollera allt igen vid ett senare tillfälle. Så därför är jag säker på att den biten i alla fall är korrekt. Men det är något som inte stämmer i BIOS.

De mesta, eller rentav alla, inställningarna i BIOS som man annars måste ställa in själv, stämmer ju med mina komponenter. Utom den lilla detaljen att BIOS hela tiden varnar för att CPU’n behöver ställas in.

Det hela är mycket märkligt! Men eftersom jag byggt några datorer förr så kollade jag vilket BIOS jag har och vilket som är nyast. Och där skiljer det lite grann. Därför har jag nu hämtat hem den senaste versionen så att jag kan installera den och därefter ska allt fungera som det är tänkt.

Moderkortet har korrekt identifierat och ställt in allt, så därför är det märkligt att BIOS påpekar att inställningen för CPU’n inte är korrekt. Det enda som förklarar detta, är att min processor inte fanns när moderkortet och dess BIOS gjordes. Därför ska jag uppgradera BIOS och se om det löser det hela. Det är inte bara att jag hoppas att det gör det, jag tror faktiskt också det!

Strömlöst, igen.

Torsdag 7 aug kl 21:50 gick strömmen här i Grimsta. Inte överallt, utan bara i de tre husen som utgör mitt lilla bostadsområde. Jag skulle precis till att uppgradera styrprogrammet i min HD PVR satbox till den senaste versionen. Det gick aldrig att göra med min förra HD box, och den här hade jag som nyuppackad installerat bara några timmar innan. Och så blev det helt strömlöst här när jag sträckte mig fram mot boxen…

Helt strömslöst? Till min stora glädje hade jag trots allt lite ljus från en lampa i köket, och kyl/ frysen funkade som tur är, men inget annat än detta. Det var kolmörkt i vardagsrummet, sovrummet, hallen, duschen och även i klädkammaren/ lägenhetsförrådet. Det är i klädkammaren elskåpet med automatswitcharna sitter.

När jag tidigare behövt kolla switcharna därinne så har det berott på att jag kört mikron och vattenkokaren samtidigt. Det har jag nu lärt mig att inte göra, utan istället vänta med den ena av dessa. Vattenkokaren går ju snabbast så jag kör den först i fortsättningen.

När jag insett att det inte var mörkt bara hos mig, utan även i de båda grannhusen, och vad jag kunde se av mina närmaste grannars fönster även där, letade jag fram min lilla ficklampa och gick ut i det kolmörka trapphuset. För att mina grannar inte skulle bli oroliga för att de inte kunde se vem som ringde på deras dörr, så lyste jag mig själv i ansiktet.

Hos de var det tänt i hallen och i ett sovrum, men de hade konstigt nog ingen ström där jag hade det. Grannen som uppenbarligen visste ett och annat om el pratade om fas, vilket jag inte begrep ett skvatt av. Men hans tanke var att deras del av huset var inkopplade på en annan fas än min lägenhet. Och därför hade jag fullt fungerande kyl och frys och en lampa tänd i köket, där de å andra sidan inte alls hade det.

Grannen ringde till fastighetsjouren och fick då besked att några redan hade ringt men att man då inte hade överblick över omfattningen, hur många som inte hade någon ström alltså. Efter ett tag kom så en servicekile men han ägnade all sin uppmärksamhet på det bortre av våra tre hus, och när han där hade stängt av och sen återigen satt på belysningen i trapphuset, insåg jag att det här inte skulle bli fixat riktigt så snabbt som jag hoppats…

Han åkte iväg två ggr och under den korta tiden han var borta så hann jag börja uppleva en känsla av övergivenhet. Att vara helt utsatt. Hjälplös.

Jag bor högst upp på femte våningen och orkar absolut inte att gå ner och sen upp igen alla dessa trappor. Varken i mörker eller ens dagtid. Jag använder alltid rullator när jag ska ut någonstans, vare sig det är till sjukhuset eller bara för att slänga sopor. Det sistnämnda lägger jag i soprummet i grannhuset, som är närmast gatan, och jag passar oftast på när jag ändå ska åka färdtjänst. Då blir det gjort och så slipper jag ha en eller flera kassar stående i hallen.

Servicekillen lyckades få igång strömförsörjningen exakt 2½ timme efter strömavbrottet. Och under de första minuterna hann jag tänka igenom mitt val av våningsplanet. Jag har hissen nära mig, den är praktiskt taget mittemot min dörr, men ändå är jag körd om hissen inte funkar. Vare sig det beror på strömavbrott eller ett rent hissfel, så klarar jag mig inte ut ur huset på egna ben. Och under dessa nästan 2 år sen inflyttningen (31 aug 2006) så var detta det längsta strömavbrottet. Det föregående, då hela Vällingby slogs ut, det varade bara i 10 minuter.

Om jag minns rätt så var det här det femte strömavbrottett på ca 13 år. Inte så värst illa kanske man kan tycka, men det är ändå oroväckande att vi är så här sårbara. Är det fel på mitt minne, eller inträffar strömavbrott oftare nuförtiden eller är det så att det märks p g a att vi alla har datorer och mobiler som alltid måste laddas? Och för att inte tala om hemmabioanläggningar med LCD eller plasma TV. Och att man vant sig vid att bar ata ut något ur frysen och genast värma den i mikron och sen kunna äta den varma rätten.

Nybörjare är vi alla

Ja, det är inte lätt att vara nybörjare.
Oavsett vad det än gäller.

Jag har suttit här under många och låÅånga timmar och först nu börjar jag begripa hur det fungerar, men jag måste ju pröva på olika saker för att verkligen veta vad de gör. Och enda sättet verkar vara att testa sig fram. Eller att få tips av andra som passerat nybörjarstadiet. Men det är jag lite för stolt/ dum för att göra, så jag väntar en tid så att jag upptäcker lite mer än jag hittills gjort.

Jag förstår att jag kan återvända till ett inlägg jag gjort och sen ändra lite i texten. Eller rentav radera det helt och hållet. Det är ju bra att veta. Och jag har full oinskränkt rätt att bestämma om någons kommentar ska finnas kvar eller ej. Men det enda kanske vettiga skälet att ta bort någons inlägg är väl om det är SPAM eller strider mot vanlig vett och sans.

Eller har jag fått det här lite grann om bakfoten?!?
Och vad vill jag egentligen uppnå med bloggen?

Jag tänkte mig från början att låta innehållet här hålla sig till Myelom, den cancersjukdom jag har sen 10 år. Men det är inte alls lätt om/ när man har en hjärna där tankarna studsar omkring ohejdat. Jag skulle behöva någon som vakade över axeln på mig och såg till att jag höll mig till ämnet och inte svävade ut i periferin stup i ett. Det skulle jag verkligen behöva! Någon som är sugen att ta på sig det uppdraget?

Nej, jag får nog sätta en gul lapp på skärmen som påminnelse så jag håller mig till ämnet här…
/ Kenth

Första inlägget!

Idag blev min nya dator klar! När jag har dubbelkollat alla sladdar och anslutningarna ska jag starta den för första gången och därefter installera alla drivrutiner och operativsystemet Vista.
Att den kommer fungera vet jag inte alls till 100%, men jag har en så bra historik av datorbyggande att jag är nästan säker att den kommer göra det. Men säker är man ju aldrig, förstås…
Detta har varit mitt allra allra första blogginlägg här, och när jag fått mer rutin på författandet, så ska jag försöka skriva åtminstone ett nytt inlägga varje dag.
Och här måste jag informera om orsaken till att det annars inte står något en viss dag, eller rentav under flera dar; det är när jag är sjukare än vanligt (turligen inte varje dag!). Först därefter kan jag skriva något här.
Tills nästa gång
 / Kenth