Monthly Archives: januari 2011

Dag 8

Jag var inte alls så trött på fredag efter strålbehandlingen, men jag sov ändå från söndag em till måndag 12:50 och fick skynda mig till strålbehandlingen idag. Det var förseningar pga en ombyggnad och borrandet i väggarna bakom väntrummet var lite väl störande. Men eftersom jag stått ut med bortemot 5 år då man både sprängt och byggde om och nytt i Vällingby City (jodå, de envisas med att det ska heta City, inte Centrum), så står jag nog ut med detta med… Imorgon är näst sista strålbehandlingsdagen och jag träffar en läkare då för att få veta hur allt gått.

Jag har också sen några år utsatts för stalkning av en sinnessjuk kvinna som jag aldrig nånsin träffat. Hon lämnar ut mitt hemnr till olika sjukhus psykmottagningar i Stockholmsregionen och oftast står Polisen beredd att ingripa för hon påstår att hon lagt mig i min/ vår bils baklucka och gjort mig illa. Och då jag inte äger vare sig körkort eller bil undrar hur det här går ihop! De ringer då till min hemtelefon och undrar om jag är skadad i bilen. Hur jag alls skulle kunna svara i telefonen om jag ligger inlåst i en baklucka är en gåta för mig, men det är ändå vad sjukhusen och Polisen tvingas kolla upp. Man kan tycka att allt detta är enbart ett roligt skämt, men håll då i minnet att hon belastar flera av samhällets resurser bara för att kolla upp om jag lidit skada som hon själv säger att hon gjort mig.

Tänk också på att det är mig personligen som hon skadar genom alla dessa larmsamtal där hon ändå själv utger sig för att vara förövare, och jag behöver kanske inte förklara ytterligare för den som läser denna blogg att jag är mycket svårt cancersjuk? Berättar mer imorgon då jag gjort polisanmälan för stalkning. Vi fick en lag om stalkning 27 okt 2010 som jag vill pröva.

/Kenth

Dag 6

Igår var min sjätte dag på strålbehandlingen. Allt gick smidigt och bra som de tidigare gångerna. Men när jag gick till telefonen vid utgången för att boka hemresan, var det flera väntande på sina hemresor där. Eftersom vi som strålbehandlas är infektionskänsliga, så får vi åka som enda passagerare i bilen, annars är det alltid delad resa. Delad resa skapar irritation för någon av de båda resande och det för att hämtningstiden är samma för båda trots att det ofta är flera kilometer mellan.

När jag kom fram på telefon till färdtjänstbokningen sa man att jag skulle få en bil inom 15 min. Pga ensamåkningen är det inte minst 30 min väntan som för andra. När det gått mer än 20 min och inte ens de andra före mig hade hämtats, ringde en äldre dam upp bokningen och frågade var hennes bil var. Hon nöjde sig med beskedet att det var lite förseningar men att bilen snart skulle komma.

När hon och de andra senare kommit iväg ringde jag själv och hörde efter vad som hänt med min körning. Jag fick beskedet att det under senaste timmen blivit brist på bilar och att hon skulle kolla med taxibolaget. Hon sa att det tyvärr skulle bli efter ytterligare 15  min. Bilen kom till slut och killen sa att han fick körningen en bra bit från sjukhuset, därför tog det extra lång tid. Jag hade då väntat i en timme, vilket annars inte tillhör vanligheterna.

Jag berättade för honom att jag började oroa mig att inte hinna hem i tid för min matleverans från www.mataffaren.se och skulle vi möta bilen på väg mot oss när vi närmade oss mitt hus kanske vi kunde vinka eller signalera för att de skulle uppmärksamma. Jag hade trots allt en oerhörd tur som mötte matbudet hemma i porten som nyss kommit dit, så jag fick min beställda mat i alla fall igår 🙂

/Kenth

Strålbehandling dag 5

Höll på att missa dagens behandling på Radiumhemmet pga trötthet. På morgonen kom nämligen distriktsköterskan Hanna för att kolla mitt PK värde så att det är rätt dos Waran jag tar mot kvällen. Jag var så himla trött att jag sov i 1½ timme efteråt. Jag höll på att få panik när jag insåg att jag troligen skulle inte skulle hinna till KS. Men pga infektionskänslighet kan jag boka färdtjänst 15 min före resa, inte de annars förekommande 30 min. Och därför hann jag till strålbehandlingen i tid. Bara 5 dagar kvar nu 🙂

/Kenth

Dagar med Multipelt Myelom

Jag har gjort en mindre ändring av överskriften på bloggen. Det är fortsättningsvis Dagar med Multipelt Myelom eftersom det säger vad jag skriver om. Ibland kan jag avvika lite från det, men det är ändå mitt liv som cancersjuk bloggen handlar om. Lämna gärna en kommentar om du vill.

/Kenth

Strålbehandling dag 4

Idag har jag fått min fjärde strålbehandling på KS Radiumhemmet. Förutsättningen för att jag ska klara av dessa är att jag tar en tablett lugnande inför varje resa till KS. Jag bad min läkare skriva ut lugnande och jag fick Stesolid 2mg som är en absolut förutsättning. Jag ligger helt fixerad vid britsen med hjälp av en mask som låser helt och hållet fast min överkropp. Det finns ingen chans alls att röra mig ens det minsta. Det tar bara några minuter, men “bara” är en tillräckligt lång tid för att drabbas av panik.

Vid första strålbehandlingen av nacken för ca 2 år sen, sa jag till om lugnande men eftersom det tar ett tag innan Stesolid verkar, så ville man först att jag skulle försöka med personalen stående bredvid och utan att maskinen var igång. Jag klarade mindre än 10 sekunder, och de tog in en annan patient medan jag fick en dos lugnande. Jag märkte nog inget av att Stesolid verkade, annat än att jag plötsligt inte längre fick panik av att ligga fastspänd.

Jag vet inte alls hur Stesolid fungerar, bara att det fungerar. De följande dagarna fick jag en tablett med mig hem som jag tog direkt innan jag åkte till Radiumhemmet nästa dag. Och det fungerade. Så när jag nu återigen måste få strålbehandling mot nacken, så bad jag genast om lugnande för alla de 10 gångerna.

Men bestrålning av nacken är halva behandlingen. Jag får också strålning av höger axels ledkula. Det behövs ingen fastlåsning då, utan det går riktigt bra. Jag har en liten slags “saccosäck” under ryggen/ axeln som höjer upp axeln lite så det blir lättare att bestråla. Första dagen spelade man “Passione” av Paul Potts och övriga dagar lite liknande mjuk musik. Men idag hade man tagit fram en ca 30 år gammal CD med Donna Summer. Stor bredd på musikutbudet!

/Kenth

Återigen dags för strålbehandling och därefter Revlimid

Min läkare Anders hörde imorse av sig för att ge mig beskedet av datortomografin (röntgen) jag var på 28 dec. Jag måste åter till Radiumhemmet för strålbehandling igen. Det är två nackkotor samt höger axelled (själva kulan) som ska bestrålas under 10 dar, med start inom ca 2 veckor. Därefter är det återigen dags för Revlimid, cancermedicinen som jag då tar för tredje året.

Jag frågade om ryggslutet och han sa att det inte var så konstigt att jag har ont där, den har ju blivit mycket belastad under de här åren, men att det inte syntes att cancern skulle ha spritt sig dit. Än så länge kvarstår jag på den lägre dosen morfin 60mg/dygn (istället för 120mg) som man beslöt om när jag låg på akuten 9-16 april förra året.

Den lägre dosen har medfört att jag inte alls blir så fruktansvärt trött som innan dess, men nackdelen är väl i så fall att jag har mer ont. Men jag somnar inte längre på toa! Eftersom nacken ska bestrålas igen kommer jag bli illamående ca 1 timme efteråt, därför har Anders skrivit ut medicin som jag ska ta direkt efter varje tillfälle. Medicinen funkar riktigt bra. Måste huvudet och axlar fixeras under själva strålbehandlingen måste jag säga till om lugnande medicin. Det är rätt traumatiskt att ligga med huvud och axlarna fastspänt. Visserligen tar det bara några minuter varje gång, men jag klarade inte ens av 5-10 sekunder vid det första tillfället, så jag behöver verkligen lugnande.

När de 10 dagarna är förbi ska jag träffa Anders för att prata igenom Revlimid behandlingen. Troligen blir det som förra året då jag tog den under 6 månader.

Jag mår ändå rätt bra och det är egentligen inget skrämmande med detta. Vi hade diskuterat möjligheten under de senaste läkarbesöken, så jag var förberedd mentalt på det.

/Kenth