Monthly Archives: juni 2011

Förkylning och födelsedag

Min födelsedag är på sommarsolståndet (21 juni) och jag är nu 56 år gammal. Jag känner väl egentligen inte av åldern, men däremot märker jag ju av att ha cancer. Men sen snart två veckor har jag även varit förkyld, och det är verkligen kännbart!

Att hosta och behöva snyta sig ideligen när det är sommar, det är jag definitivt inte alls van vid. Och ändå blir jag alltid överraskad varje vinter då jag blir förkyld…

Eftersom jag var så sjuk har jag avstått från tårta och firande. Det blev helt enkelt omöjligt. Men när jag återhämtat mig ska jag laga en av mina favoriträtter: ugnstekt saltsill med lök och gräddsås samt kokt färskpotatis. Det är helt enkelt underbart! Eftersom allt utom potatisen tillagas i ugnen så blir det inget stekos. Sommartid behövs lite extra salt mat för att kompensera för allt svettandet i värmen, och just saltsill är fasligt gott.

/Kenth

Annonser

Trött i både ögon och kropp

Har varit trött hela gångna helgen. Jag är trött i ögonen och även i kroppen. Hoppas det gått över imorgon.

/Kenth

Mobiler

För en tid sen ansökte jag om riksfärdtjänstresa till släkten i Jämtland. Förra veckan kom bokningsbeskedet och jag betalade resan genom min internetbank. Jag tänker ibland på hur vi vant oss vid att använda datorn eller den smarta mobilen för så mycket nuförtiden.

Jag minns fortfarande min första mobiltelefon. Jag köpte den på hösten 1999 när jag åkte färdtjänst till sjukhuset flera gånger i månaden och ville jag bli hittad av chauffören, trots att jag befann mig på olika platser och avdelningar nästan varje gång, så behövde jag en mobil. Det var en ful Ericsson GA 628 med en liten uppstickande antenn på ena sidan. Den var blå, mobilen alltså, och hade två utbytbara plastskal över tangenterna. Sen dess har jag ägt fem till. Fyra Sony/Ericsson och en enda liten Nokia.

Den fick jag av mitt telebolag och är den allra enklaste och billigaste av dem alla. Och jag har aldrig nånsin gillat den! Menyerna är ovana för mig och jag tycker att ficklampan (jodå, den har en inbyggd!) varit det bästa med den. Tyvärr hade man låst den till mitt dåvarande mobiltelebolag så när man upphörde med verksamheten i sept 2010 kunde jag inte heller använda den med något annat bolag. Den kostade ca 295:- så det betydde inte så mycket om jag kunde använda den eller inte.

Då hade jag som tur var en som var olåst, så den kan jag använda oberoende om vilket telebolag som jag ringer med. Och sen en tid har jag bytt upp mig till en smart mobil. En med jätteskärm och som gör saker bara man glider med fingrarna över skärmen. Och den gjorde verkligen det första dagarna när jag inte visste riktigt hur jag skulle göra. Så när jag höll på som bäst och redigerade alla namn och nr till vänner så ringde mobilen själv upp min äldre bror Bengt i Malmö. Sen dess har jag lärt mig en massa om mobilen och har även lyckats skriva det föregående om Första texten från mobilen!

Det går så fort för oss att vänja oss vid alla nya fantastiska saker vi har omkring oss, hjälpmedel för att underlätta det dagliga livet, och jag minns knappt allt besvär det kunde vara att nå vänner och bestämma  exvis vilken film vi skulle se på. Eller ens på vilken biograf. Då fick man ringa runt bland vännerna för att hitta den man sökte, om man inte hade tur och de var hemma hos sig. Men nu? Nu har nästan minsta barn en egen mobil så att föräldrarna kan nå ungen och säga att det är dags att komma hem för maten är klar om en kvart…

Det enda smått märkliga med vårt mobilanvändande är att nu bloggar och twittrar vi om vad vi gör just nu och vad vi ska göra härnäst. Och genom positioneringstjänster i telefonen visar vi också gladeligen upp exakt var vi för tillfället befinner oss. Åtminstone för våra vänner. Och vi ser var de är. Människor har länge skrämts av övervakningssamhället, men efter 9 11 (11 sept 2001) som i ett slag förändrade det mesta för oss, så har vi nu gladeligen själva offentliggjort mer än vad kanske övervakningen kunde leda till.

Har man inget att dölja har man heller inget emot kameraövervakningen. Så resonerade jag från början när det började talas om kameror i tunnelbanan och i taxibilarna. Det mest positiva med kamerorna är att det nu blivit lättare att identifiera och därefter informera om misstänkta gärningsmän. Då måste man inte längre förlita sig på vittnen som knappt minns om personen ifråga var blond, mörkhårig eller om han bar mössa eller ej. Jag har inte ändrat mig om kameraövervakningen. Och förmodligen gör jag det inte heller.

/Kenth

Första texten från mobilen!

Jag har saknat möjligheten att skicka texter från mobilen för det är inte alltid man har datorn med sig överallt. Men genom mobilen kan jag nu skriva oftare och dessutom även när jag ligger i sängen. Vilket jag gör för tillfället.

Det här känns riktigt underbart! Härligt att skriva inlägg på den här fantastiska mobilen! Undrar just när jag kommer använda mobilen mer än dator för det?
/Kenth