Monthly Archives: januari 2012

Om bloggen

Jag har nog aldrig behövt fundera över varför jag bloggar, utan det har hela tiden varit ett utlopp för mina tankar och funderingar. Och att få berätta för andra vad som händer i mitt liv. En god vän gav mig för några år sen det allra bästa rådet jag fått om bloggar; att hålla mig till ett specifikt ämne som jag känner väl till (Tack Bernt!). Och Myelom, eller Multipelt Myelom, känner jag tyvärr till lite väl mycket.

Innan jag fick min diagnos i början av november 1998 hade jag aldrig nånsin hört talas om Myelom, och jag tror att det nog är så för er som hittat hit också. På sätt och vis avundas jag nog lite er som nyligen fått er diagnos för många av er har redan fått en stamcellstransplantation, vilket jag inte har fått, och har heller inte drabbats av den skelettdestruktion som så småningom blir en realitet vid en långvarig sjukdomstid. För min del har det inneburit många omgångar strålbehandling och mycket smärta när kotpelaren sjunkit ihop så mycket att jag har minskat från 1,85 m längd till bara 1,62 m.

Det jag gläds över är att jag trots allt fortfarande är i livet. Tyvärr har flera av mina medsjuka som jag lärt känna via nätet avlidit efter några år när de troligen haft en mer agressiv variant än vad jag har. Myelom är jäkligt jobbigt, men det forskas så oerhört mycket nu att det inte alls är någon säker dödsdom, som det tidigare ofta var.

Jag skrev ovanstående text 3 januari i ett svar till Margareta Emnegard som hon skrev 1 januari, 2012 kl. 19:53  Men eftersom det annars inte genast skulle ses här så klistrar jag istället in en del av texten här. Ibland hör några av er med kommentarer som jag sen svarar på här på bloggen, men de syns aldrig om man inte hittar dem. Jag gör det här inlägget på försök eftersom kanske 30% av allt jag skriver inte annars syns på en gång. Jag skriver alltså lite mer än vad det kan verka…

Jag gör också ett försök med en förenkling av bloggens utseende. Allt för att det ska vara lättare att läsa och direkt få en överblick. Halvvägs nere till vänster finns dels tre miniatyrbilder, och även mina tre senaste twitterinlägg.

Fotona är kopplade till min fotosajt hos flickr och jag har tyvärr inte ägnat mig så mycket åt den på några månader nu. Jag borde nog ägna mig mer åt mina foton än vad jag gjort, eller kanske ta bort den här sektionen på bloggen.

Sen är det mina twitterinlägg: jag twittrar ju inte så jäkla mycket egentligen så det här kan jag nog stryka helt och hållet utan att ha dåligt samvete för det. Ja, det kan jag göra. Men vad tycks om utseendet i övrigt här då? Den första designen bestod av ett jättevackert skogsmotiv, och sen ändrade jag det till att bli en interiörbild från Versailles. De var båda jättevackra men hade inte så mycket med innehållet i övrigt att göra. Blått gillar jag däremot!

Annonser

Rapport för bloggen under 2011

OBS På engelska:

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 3 100 times in 2011. If it were a cable car, it would take about 52 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Gott Nytt År!

Julen 2011 har varit lite mer normal än några av de gångna åren och jag har firat jul med min bror Rolf. Jag orkade göra iordning julmat, fastän jag för första gången tog en genväg med Janzons Frestelse denna jul. Standardförfarandet är annars att strimla potatisen på sätt och vis för hand eftersom jag inte äger en matberedare utan har en liten liten handvevad kvarn (Moulinex) och även skiva gul lök som jag inte först steker upp utan lägger i botten av en smörad ugnsform så den blir tillagad av hettan. Därefter ett lager potatis och över det Grebbestads fileade ansjovis och sen mer potatis. Gör jag en stor ugnsform Janzons räcker det med ett skikt ansjovis, men är det en hög ugnsform tar jag ytterligare ett och avslutar alltid med ett täckande lager potatis och ströbröd med några klickar smör. Efter ca 30 minuter häller jag i grädden och ansjovisspadet från en burk ansjovis.

Den här rätten har jag lagat i bortemot 30 år. Enda gångerna jag inte orkat har varit de senaste 2-3 åren. Då har jag inte heller orkat vara uppe på nyårsaftonen och de gångerna har jag inte tyckt om. Det har då berott på smärtor förorsakade av cancerns spridning i skelettet och som medfört att jag behövt strålbehandling upprepade tillfällen. Det har varit i höger höft och lår, de översta 3-4 kotorna i nacken och även bröstbenet under halsen.

Samtliga dessa gånger har jag haft en så fruktansvärd smärta att jag skrikit rakt ut och suttit på sängen i väntan på att kunna ringa min cancerläkares mottagning på KS Solna. Då dröjde det nästan 5 timmar innan jag kunde ringa och jag satt och huttrade samtidigt som jag svettades av smärtan. Jag tror att jag måste varit i chock, för det sundaste hade ju varit att ringa 112 och få en ambulans till akuten. Eller trycka på mitt trygghetslarm. Men inget av dessa tänkte jag på, utan bara att det skulle dröja 5 timmar innan mottagningen öppnade så jag kunde tala med dem. Vid det tillfället ordnade man med en omedelbar tidsbokning för mig med magnetröntgen (MRI) i Vällingby läkarhus och när läkaren gått igenom resultatet fick jag snabbt en tid för strålbehandling på Radiumhemmet vid KS Solna.

Hur sjutton kom jag in på detta egentligen? Jo just det ja; orsaken till varför jag inte kunnat fira jul och nyår några gånger de senaste 5 åren…

Ett av de första inläggen jag gjorde här i bloggen var att jag önskar att jag kunde skriva oftare, men att jag förklarade att det får bli när jag mår lite bättre. Jag är inte längre låst till att bara använda min dator utan kan även blogga på mobilen. Och det gör jag ibland, men jag föredrar ändå datorn. Ett riktigt tangentbord är trots allt lättare och snabbare att skriva på än det beröringskänsliga på min smartphone. Nu är jag sugen på lite mer julskinka och svagdricka. Och en portion glass efter det. Mums!

Gott Nytt År, så hörs vi snart mer igen Ler