Monthly Archives: januari 2015

Folkpartiet offrar cancersjuka, enligt Aftonbladets ledarkrönika 2015-01-13

Under alla mina år som cancerpatient har jag hört andra säga att det är så illa med Sveriges sjukvård, men har själv aldrig märkt av det. Jag har i mer än 13 år haft en och samma läkare på Karolinska Sjukhuset Solna som ansvarat för min omvårdnad, bara vid semestrar och annan ledighet har jag träffat någon kollega. Det enda som jag själv irriterat mig över, och det gör jag fortfarande, är det fullkomligt irriterande med sjukresor. Sjukresor kan och ska endast ske mellan ens hem och vårdgivare, som sjukhus, vårdcentral etc.

Man tilldelas resor för en viss tid och antal av vårdgivaren. Några resor och månader senare är det helt omöjligt att veta hur många resor man har kvar att använda, om några alls. Ofta är det vid bokningen av sjukresan som besked ges att det inte finns några resor kvar. Det kan bero på att man har åkt upp alla, eller, som ofta i mitt fall, att ”Bäst Före Datum” passerat.

Resorna ges bara för en viss tid och ett visst antal. Fullkomligt förståeligt för de som inte har en kronisk sjukdom och sällan åker till ens vårdgivare, men fullkomligt knasigt för oss cancersjuka som ofta reser mellan sjukhus, annan vårdgivare och bostaden! Ännu knasigare är det att man måste ringa vårdgivaren (sjukhuset, vårdcentral, sjukgymnast, folktandvården etc) och om/när man kommer fram på telefon, ber sköterskan att lägga in fler sjukresor. Oftast är det lättare att istället boka en vanlig färdtjänstresa och förklara situationen vid ankomsten till vårdgivaren…

Jag fick i början av november 1998 veta att jag har en tumör i ryggradens andra ländkota, och jag orkade under många år inte med trasslet med sjukresorna utan valde istället att boka som en vanlig färdtjänstresa trots att det då innebar att dessa istället tog slut vid slutet av året och jag fick då ytterligare resor tilldelade. Men trots att priset för en sjukresa är dubbelt så dyrt som en vanlig färdtjänstresa, så är det ändå billigare eftersom alla efterkommande sjukresor under en 12 månaders period är gratis pga patientförsäkringen.

För mig är det dessutom bättre att välja sjukresa eftersom jag då slipper dela taxi med annan resande pga nedsatt immunförsvar till följd av långvarig behandling med cytostatika (s k cellgifter). Däremot har ingen hittills ansett att jag behöver ensamåkning vid vanlig färdtjänstresa. Det är ju fortfarande samma taxibilar och chaufförer, och jag är fortfarande cancersjuk, men då åker jag kanske inte till en vårdgivare där det förväntas att man möter sjuka resenärer. Eller kanske inte, jag vet verkligen inte alls. Jag måste ju fortfarande ta cytostatika, förmodligen för resten av mitt liv.

Det är landstingens politiker som beslutar ifall det ska fortsätta att vara i överkant krångligt med dessa sjukresor. Som kroniskt sjuk och ett livslångt behov av sjukresor, kan vi inte få slippa krånglet med att behöva störa sjukvårdens personal för att tilldela ytterligare sjukresor?!? Det behövs ju inte för vanliga färdtjänstresor!

Jag har aldrig tidigare varit tillräckligt irriterad och upprörd över dessa regler att jag kontaktat ansvariga politiker, men nu då vi har ett oförändrat styre av landstinget, så överväger jag att höra av mig till de som det berör; som patientorganisationer, landstingspolitikerna, och kanske även massmedia. Jag återkommer med besked om vad jag i så fall gör.

Efter att jag fick min elscooter förra året åker jag aldrig längre färdtjänst taxi till butiker i närområdet, utan kör elscooter istället, och det sparar jag pengar på. Dessutom uppehåller jag inte taxibilar för andra, så även alla vi samhällsmedborgare vinner på det. Dessutom är det underbart roligt att köra! Fullkomligt suveränt 🙂

Ledarkrönikan hittar du här:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article20155231.ab