Category Archives: Resa

Spontan konsert på Bromma flygplats

Till min ohöljda förvåning hördes sång och gitarrspel idag när min bror Roffe och jag kom in i avresehallen på Bromma flygplats ca kl 12:30.

Det hördes starkt av musik redan vid entrén, och jag förvånades av att det var så annorlunda mot den ljudkuliss man annars kan mötas av. Och det lät bra, mycket bra!
image

Jill Johnsson bjöd in Doug Seegers som var/varit bostadslös, till hennes program Jills Veranda på SVT, och resten är och blir väl historia.

Han är en mycket kompetent låtskrivare, gitarrist och sångare och hans skiva som spelades in under programmets gång säljer bra här i Sverige.
image

Förutom dessa båda foton filmade jag då han sjöng en sång, dock ej hans egna Going Down To The River vilken han faktiskt sjöng precis innan jag hade satt mig ner på rollatorn och fått upp mobiltelefonen. Det lät verkligen bra i avresehallen.

Doug som nu turnerar i Sverige fortsatte till Göteborg, men vi reste till Jämtland istället. Trots att vi även har släkt i Göteborg. Tack Doug för din spontana konsert på Bromma flygplats!

Postat med WordPress för Android

Jämtland i mitt hjärta

image

Jag älskar Jämtland och det är där brorsan och jag nu befinner oss. Roffe tog fotot på mig med min mobil LG Optimus L9. Inte alls så himla dumt alls fotot 🙂

Eftersom jag är den som fotar med digitalkameran eller min mobil, så är det ytterst sällan som jag syns i bild. Inte så konstigt egentligen.

Jag trivs mycket bra här uppe, men hemresan dröjer bara några få dagar. Vi flyger hem på onsdag. Innan dess lägger jag upp fler bilder från vistelsen här för din beskådan.

Postat med WordPress för Android

2013-12-29 Tillägg:
Jag var för trött av resan och därför lade jag inte upp fler foton här på bloggen. Därefter har månaderna gått och jag glömde bort det. Och i september stukade jag foten, vilket gjorde att jag inte orkade något alls under lång tid. Men eftersom jag har lovat att lägga upp fler foton här så ska jag också göra det.

Jämtland i augusti

002

Ovan molnen på väg till Frösön och vidare färd till Gällö. 2012-08-02 kl 08:35. Lite smått skitigt fönster, men jag har sett betydligt värre, så jag fotade och filmade så mycket jag kunde innan serveringen kom med flyg frukosten och jag därför tvingades till ett avbrott under tiden som jag såg till att fylla magen och åtgärda trycket i hörselgångarna genom att tugga dricka och svälja, svälja, svälja. Och när vi landade kunde jag höra som vanligt utmärkt bra.

På resa.

Hej!

Jag är i Jämtland med brorsan och allt är bra med oss. Eftersom det var ett tag sen sist så vill jag höra av mig med ett livstecken.

Vi har varit till Smååkrans Getgård och handlat getost där. Men mer om det i nästa inlägg här. Och med foton!
/Kenth

Förlorade solglasögonen på planet från Jämtland

Det har tyvärr gått lång tid sen mitt föregående inlägg här och det beklagar jag. Jag har tyvärr inte orkat skriva här sen jag besökte släkten i Jämtland i juli men jag gör allt jag kan för att bättra mig.

Jag har ringt Arlanda flera gånger och det senaste beskedet var att de inte hade funnit mina solglasögon (se föreg inlägg). Mitt försäkringsbolag sa att eftersom mina solglasögon (som var slipade för mitt synfel) var fem år gamla så skulle jag bara få 20% i ersättning. När jag köpte dem hade Synsam kampanjpris och jag behövde bara betala 1790:- för dem. Med självrisken skulle det i praktiken inte bli någon ersättning alls från försäkringsbolaget.

Jag har ringt Arlanda tre gånger och mejlat dem ett foto på solglasögonen, men trots det har de inte återfunnits. Inte så konstigt när man tänker på att de gled ur min jacka i förvaringsutrymmet ovanför sätena, och att de med största sannolikhet hamnat längst in i förvaringsutrymmet ovanför platsen där jag satt. Och eftersom det utrymmet sluttar inåt så är det troligen omöjligt att solglasögonen kommer till rätta om man inte städar där. Och det tror jag aldrig sker om inte planen tas in för ett grundligt och långvarigt underhåll och storstädning.

Jag har gett upp om möjligheten att återfå solglasögonen och får skaffa nya när jag har råd. Och jag ska vara mer noga med var jag lägger dem i fortsättningen. Antingen får jag stänga jackfickan eller haka solglasögonen i min skjorta. Man lär sig av misstagen 😦

Reser till Jämtland sönd 10 juli kl 10:15

Sommar och juli igen, och som flera somrar tidigare under de senaste åren reser jag och brorsan till vår släkt i Jämtland. Planet går kl 10:15 men jag måste nog gå upp redan 06:30 för att hinna med frukost och tvätta mig. Jag skulle inte behöva duscha om det inte vore för värmen och luftfuktigheten som gör att allt bara klibbar fast på huden och man känner sig såååå himla obekväm.

Jag tar inte bara med datorn utan även scannern så att jag kan scanna gamla foton och även lite negativ som otroligt nog fortfarande finns kvar hos hon som på fotona då bara var en liten tös på ett år och i familjens egenhändigt byggda cabin (stuga) i Canada, där Alice är född. Fotona togs 1929 – 1931 och är en fantastisk skatt.

Många unga jämtar for över till Canada och började ett nytt liv för sig själva och den blivande familjen. Alice och föräldrarna for efter några år tillbaka till föräldrahemmet i Hunge, Jämtland.

Min morfar Oscar for iväg tillsammans med några av traktens unga män för att arbeta med skogsavverkning i Canada. Någon i kamratgänget hade kamera så en hel del foton finns kvar därifrån. Och det är min tanke att så småningom visa dessa foton här. Under tiden kan jag rekommendera min fotosajt där några äldre foton finns till beskådan, dock ej ännu Oscars foton från Canada.

http://www.flickr.com/photos/kenmi_ochs/

/Kenth

Hemma igen

Ja, nu är vi hemma igen brorsan och jag! När vi kom till Frösön (i mycket god tid) för incheckningen så hördes ett meddelande via högtalarsystemet, att det blivit en försening på 50 min. Planet från Arlanda som skulle avgå från Frösön kl 19:20 hade råkat ut för något fel på Arlanda, och därför bytte man till ett annat. Vi checkade in och så körde brorsan mig till fiket en bit bort. Körde? Ja just det ja, jag kunde inte gå så bra och tvingades sitta i rullstol på båda flygplatserna.
 
Min första tanke om rullstol vid förra årets resa var att jag inte alls ville sitta i den, utan gå bakom den som jag gör med min rollator hemma. Och det funkade bra då, fram tills sista hindret då vi skulle gå ut till planet och jag lämnade rullstolen vid biljettkontrollen. Och så använde jag käppen under resten av den resan.
 
Men nu var det totalt omöjligt. Jag kunde inte alls gå utan att krampaktigt hålla i käppen och även stödja mig mot dörrar och väggar, så därför gjorde jag det enda jag kunde och det var att boka in en rullstol för båda flygplatserna. Och det gick jättebra! Det kändes nästan som när jag inte längre brydde mig om att skämmas lite grann för att jag använde rollator utomhus. För just så hade jag nämligen känt det under en lång tid och istället envisats med att använda en käpp, som inte bara ger ett sämre stöd, det är mycket mer ansträngande att gå så. Inte undra på att jag var tvungen att stanna upp med jämna tillfällen innan dess och andas in mer syre.
 
Efter säkerhetskontrollen på Arlanda (som jag skrev om den 26 juli) och att jag kunde sitta ner i stort sett hela tiden på flygplatsen, kunde jag knappt begripa varför jag inte velat göra detta förr. Jag slapp anstränga mig och bli genomsvettig av minsta ansträngning, så nu struntar jag helt och hållet i att jag inte går för egen maskin.
 
När man lite senare ropade ut att vår avgång från Frösön bara skulle bli ca 40 min sen, ringde jag till Transfer Taxi för att säga att vi fortfarande var kvar i Jämtland och inte skulle kunna möta chauffören på Arlanda kl 20:25 utan först en timme senare, så tackade hon mig för att jag berättade det men sa också att de hade ankomst- och förseningstider för planen på deras skärmar. Jag ringde även våra släktingar som vi bott hos under den gångna veckan och sa att det skulle dröja innan vi kom hem, och tackade än en gång för vår vistelse hos dem och för all god mat.
 
Sen ropade man ut att det började bli dags att gå igenom säkerhetskontrollen. Jag satt kvar i rullstolen så länge jag kunde och när mitt handbagage med framplockad dator, mobiltelefon, kamera, jacka och käppen hade åkt på rullbandet, reste jag mig upp för att utan assistans gå igenom portalen. Det gick inte alls bra. Jag blev ostadig och satte vänsterhanden mot den ena sidan och då larmade den. Den kvinnliga kontrollanten lät mig passera, men jag ville backa och gå igenom den igen utan att ta i sidorna, och det gick utan någon signal utlöstes. Gissa om jag blev glad! Jag hade klarat det själv och behövde inte kollas.
 
En kollega till henne sa att vi skulle vänta lite längre bort vid en skjutdörr för att komma ombord före de andra passagerarna, vilket är rätt så praktiskt, men sen måste man å andfra sidan sitta kvar i planet och släppa av alla andra vid ankomsten. Så det jämnar väl ut sig…. Men nu kunde jag fota under hela tiden ut till planet och få fler bilder än jag tidigare klarat av då jag själv gått. Och jag fick även flera bra foton på Arlanda 21 juli. Jag tog så många foton under resan att jag nästan får chansa och på måfå plocka ut några bilder och lägga upp här på bloggen. Det blir min nästa punkt på dagordningen, det 🙂
 
/Kenth

Jämtland

För tilfället är brorsan och jag uppe i Gällö, Jämtland hos släkten och vi fotar mycket och träffar många vänner och släktingar. Vi flög hit tisdag 21 juli och hemresan är imorgon måndag 27 kl 19:20 från Frösön.
 
På Arlanda fick jag en trevlig kvinnlig säkerhetsvakt som med sina händer kontrollerade att jag inte hade något otillåtet på kroppen. Det gör jag mycket gärna igen! Hon frågade om jag ville sitta i rullstolen jag fått låna på Arlanda, eller om jag föredrog att stå upp. Stående upprätt (så gott jag nu kan det) och med båda armarna utsträckta åt sidorna var en ny upplevelse för mig. På film har jag sett säkerhetsfolk använda en elektronisk "paddel" som ger utslag för metallföremål på kroppen. Om den detekterar metall inne i kroppen vet jag verkligen inte. Hon sa i alla fall att de föredrog sökning med händerna framför "paddeln".
 
Igår var vi till Smååkrans Getgård, där Ulla och Johnny gör mycket god getost. Dessa ostar finns bl a i Östermalmhallen att handla om man tycker om mångfald och ett genuint gammaldags hantverk. Jag har tills förra året aldrig riktigt gillat getost, men när jag provsmakade på delar av sortimentet under marknadsdagarna i Bodsjö och fick en favorit: Caprin som är en vit ost, som är mild eller beroende på lagring eller ej gradvis starkare. Mycket god vilken man än väljer!
 
Smååkrans Getgård får inom kort en ny sajt och tills dess får ni nöja er med deras gamla (men samma adress):
 
Jag lägger upp nya foton från getgården nästa gång jag skriver här, och det är dels foton från igår, men även från förra sommaren då solen sken underbart på getter och besökare där.
 
/Kenth